En Riktig Spelrecensent

Under den senaste tiden så har frågan vilka som bör recensera spel än en gång dykt upp. Vilka krav kan ställas på en bloggare jämfört med en nöjesjournalist? Finns det några regler över huvud taget? Med detta inlägg så vill jag skrapa lite på ytan och fundera öppet kring detta.

Vad är egentligen en recensents uppgift? Är de till för att kritiskt granska en produkt  så objektivt som möjligt, eller skall man ta sina egna känslor i beaktning när man skriver en recension? I och med recensionen av ”The Haunt” som gjordes av aftonbladets Kerstin Alex så har frågan ännu en gång dykt upp på tapeten. Recensionen använder sig av ett vulgärt språk och sticker ut från vad den allmänna massan anser att normen är.

Vad kan då anses vara rätt sätt att skriva? Skall recensionerna enbart vara informativa hjärndöda skrifter, eller skall de besmyckas med kontroversiella uttalanden som kritiserar spelindustrin så hårt att man sänker betyget när kvinnor och män sexualiseras allt för hårt i ett spel?

Det är här det börjar bli svårt enligt mig. För att få en norm för skrivande så måste alltså majoriteten vara överens kring hur en recension skall skrivas. Enligt min ordlista här hemma så är en recension en handling där man bedömer och redovisar en produkt. Något mer finns inte beskrivet, och lämnar det alltså till fri tolkning huruvida man ska ha med en personlig touch eller ej. Självklart så kommer det alltid att finnas en personlig touch i en persons sätt att skriva. Vi är som sagt alla drivna av impulser och förutfattade meningar. Huruvida vi gillar ett spel eller ej kommer att påverka vår bedömning av slutprodukten oavsett om den i andras ögon kan vara ett mästerverk rent tekniskt sätt eller helt underbar när det gäller ljud och musik. Allt är personligt och det är vi som personer som bestämmer gränsen för vad som är bra och dåligt.

För mig är det på samma sätt. Jag läser de recensioner som passar mig. Vill jag ha en lite mer informativ recension så tenderar jag att läsa recensioner från speljournalister och recensenter i spelmagasin. Vill jag ha en mer personlig touch så brukar jag leta bland bloggare som har en tendens att böja språket på ett mer personligt sätt och som inte är lika styrda av regler. Visst finns problematiken med att en recension kan vara uselt skriven hos en bloggare, men som läsare har man då möjligheten att leta upp bloggare som man själv tycker om, för skriftspråket är det många som är mästerliga på att hantera i bloggosfären. Ibland är de till och med duktigare än journalisterna, och blir då inte alltför sällan upplockade av någon spelsite eller tidning.

En stor anledning till att jag skrev det här inlägget från första början är dock på grund av Linda Grips recension av Resident Evil: Revelations på siten FZ. Liksom många så tyckte inte jag att betyget behövde sänkas i Resident Evil: Revelations på grund av de stora brösten, men jag förstår hennes poäng. Ifall inte spelrecensenterna poängterar den primitiva synen i spel, vem skall då axla den bördan. Jag själv är vuxen nog att själv kunna bedöma med hjälp av recensioners text att ett spel passar mig trots att betyget sänks. Frågan är dock varför så många tar så illa upp? Jag själv tyckte inte att recensionen var speciellt informativ alls. Den missade att beskriva spelet tillräckligt mycket för att jag skulle kunna få en bild av helheten, och jag fick inga egentliga intryck om vad Linda tyckte om olika delar av spelet. Men för mig spelar det ingen större roll. Jag räknar med att recensenter är mänskliga och att de tar med sig erfarenheter från ett arbete till ett annat för att utvecklas.

Något som dock är ganska intressant är att de personer som vågar ta ut svängarna för det mesta är kvinnor. Utöver de två ovanstående så har vi även Tove Bengtsson. Vi behöver fler recensenter som kan ifrågasätta spelindustrin och ställa dem mot väggen, men vi behöver även renodlade recensenter. Kanske har vi där skillnaden mellan en recensent och en journalist. Men vad vet jag? Jag är bara en bloggare med mina personliga åsikter.

Recension: The haunt – Aftonbladet

Recension: Resident Evil: Revelations – FZ

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Detta inlägg publicerades i Krönika och märktes , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar