Spelminnet: Doom

Vid det här tillfället så hade vi inte längre något format i hemmet som vi kunde spela på. Jag kan ha varit någonstans mellan 5 och 6 år gammal och vi bodde nu i en stad som heter Bålsta. Många minnen finns från den här tiden i mitt liv, men i stort sett endast ett som är spelrelaterat, vilket inte är så konstigt då vi inte hade några spel.

Däremot så hade jaga en farbror som var, och fortfarande är, intresserad av spel. Ibland kunde vi komma på besök och vid ett fåtal tillfällen så fick vi även se honom spela på en dator, och jag tror bestämt att detta var mitt första möte med en dator av något slag.

På skärmen så kunde vi följa hur min farbror gick runt i trånga korridorer som innehöll monster som ibland poppade upp runt hörnen. Men det var just de trånga korridorerna och mängden blod som fick mig intresserad. Fienderna blev en stor sörja av blod när de besegrats, och huvudkaraktärens livnivå gick att se på hur blodig han var i ansiktet. Det var skithäftigt.

Det som jag och min bror sedan gjorde var vad vi alltid gjorde när vi hittade ett nytt häftigt spel, vi målade och ritade. På papper ritade vi kluster av gångar med långa korridorer och lönngångar. Därefter så ritade vi power-ups, karaktärer, monster och allt annats om kunde behövas. Sedan satt vi och lekte ihop scenarion medan vi på riktigt tittade snett från sida till sida, precis som karaktären gjorde i spelet.

Det som slår mig idag är barns uppfinningsrikedom. Det är många gånger som man blir överraskad av sina egna barn när de kommer med fantasifulla idéer som skulle gjort vilken spelutvecklare som helst avundsjuk. Kanske är det just därför som spelutvecklare med en barnslig sida har lyckats så väl. Kanske borde vi ta vara på idéer från barn mer.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Spelminnet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s