När ett spel förstör dig mentalt

Jag kan inte ge upp. Spelet för bara inte slå mig. Just så kände jag när jag spelade igenom kampanjen i Battlefield 3, ett spel som jag hade stora förhoppningar på.

Att ta sig an kampanjen i Battlefield 3 är som att långsamt känna hur allt vett i hjärnan långsamt sipprar ut genom örat. Dice lovat en bättre kampanj än i Bad Company 2 (vilket jag tyckte var en rolig kampanj) men visade istället upp en kampanj som handlar om tur, buggar och värdelös AI. Kombinationen utvecklades till en kampanj utan logik eller ens något roande moment alls. Det enda som gjorde att jag fortsatte var motivationen att skitspelet inte skulle knäcka mig.

I efterhand hade jag tänkt mig att jag skulle spela multiplayer, vilket enligt många skulle vara riktigt bra. Nu är det ju så att jag egentligen ville ha spelet på grund utav onlinedelen, men jag märkte att kampanjen sugit musten ur mig så hårt att jag knappt vill ta i spelet. Nu några dagar senare och en massiv rehabilitering av hjärndöda spel med enkelhet som bästa egenskap så känner jag att suget börjar återkomma. Snälla Dice, gör det bättre nästa gång.