Barn följer

image

Vår ettåring har tydligen ett par gummiarmar på en liten kropp som bärs upp av små knubbiga ben som snurrar likt Julbens. Hur ska en förälder kunna spela och samtidigt kunna hålla koll på ett sådant barn?

Utöver detta så är det enligt småbarn oerhört intressant att röra all känslig och dyr teknik. Gummiarmarna rör sig längs tv-skåp och bokhyllor likt känselspröt som  letar efter det perfekta offret. Gärna gamepads, fjärrkontroller eller en platta. Utöver att faktiskt försöka sig på att använda dessa saker på rätt sätt (vilket hon lyckas imponerande bra med för sin ringa ålder) så är det bara fantasin som sätter gränser. Mobilen blir ett bra bowlingklot. Fjärrkontrollen går att gömma för att sedan få sig ett gott skratt när mamma och pappa frustrerat letar sig blå. Eller varför inte sitta och spotta på rena köksverktyg för stt sedan doppa dem i soptunnan. Med större frihet har hon inte ett större ansvar, det har vi föräldrar.

Egentligen är det inte så konstigt att vi får skydda våra dyrgripar. Det är absolut inte konstigt att mobiler, plattor och tv-spel är det som lockar mest. Det är nämligen där som man oftast hittar alla familjemedlemmar när de är hemma, och ettåringen vill ju inte vara sämre hon. Barn lär sig av att se på andra och göra som andra, och innan man har börjat förstå att det finns en värld utanför sin familj så är de dessa familjemedlemmars handlingar som man försöker efterlikna. Det man ser är även utsvävningar där teorier prövas. Smakar en mobiltelefon gott? Vad händer om jag slår på alla människor i tv:n? Är kattbajs gott?

Så vad kan man göra egentligen? Ja man kan ju lägga undan saker på en hög plats, men jag tvivlar på att alla ens dyrbarheter får plats där. Dessutom har jag hört alldeles för mycket om barn som klättrar för att få vad de vill. Det som är gömt är även lite extra intressant. Så resonerar våra katter med. De rummen som är stängda är de rum som katterna gör allt för att komma in i, även om de blir instängda på köpet.

Det vi gör istället är att den lille ibland får hålla i våra saker. Vi försöker att sluta stressa över allt och acceptera att saker går ibland sönder när man har barn. Förhoppningsvis stillas hennes nyfikenhet något och vi kan under kontrollerande former förhoppningsvis minimera skador på materiella ting. Dessutom så får man se det positiva med barn. Det finns underbara stunder med närhet, lycka när de klarar nya saker och ropar ens namn. De är som sagt bara små en kort stund och den tiden får man vara glad över. Springandet får man se som kondition och trasiga mobiler som en dum anledning till ett omaterialistiskt liv (gråter tyst).

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Krönika, vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Barn följer

  1. SpeLinnea skriver:

    Det låter som en sund inställning! Teknik har ju verkligen blivit en del av mångas vardag, och telefoner och spelmaskiner hittas lite varstans. 😀 Jag har inte barn själv (som du ju vet) men det är intressant att se brorsbarnen och hur de interagerar med tekniken tillsammans med familjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s