Pappa, jag vill vara Emmet!

image

”Pappa,  jag vill va Emmet” säger 4-åringen när han för första gången får spela ett spel på konsol. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över att han idoliserar Emmet över Batman från filmen Lego the Movie. Vad kan man säga mer än att smaken är som baken och samtidigt skylla på att han inte vet bättre?

Det går inte så bra för honom under hans första speltillfälle. Han är van vid plattan och mest lek- och lärspel, inte en joystick och en hög olika knappar som gör olika saker. Andra spelsessionen går det bättre. Han kommer springande till mig och skriker av glädje över att han för första gången klarat av att hoppa upp på en knapp i spelet. Det är spelglädje! Att han dessutom aldrig gav upp trots att han i stort sett inte gjorde någonting alls i en timme och ändå valde samma spel igen är lite smått fantastiskt idag då barn byter spel som smutsiga kalsonger.

Framgången är dock inte det viktigaste i spelet för min son. För honom är ändå det viktigaste att få vara just Emmet. Och det är här som det visar sig hur spelutvecklare och utgivare faktiskt vet sin sak om spel till barn. Visst har det visat sig att kvalitet ändå säljer,  men det visar också hur de kan sälja ett trasigt spel, så länge man bara får spela som sin idol Emmet. Nu är dock Lego the Movie the Videogame inget dåligt spel. Det är fantastiskt roligt i rätt mängd doser och innehåller nostalgi för äldre legoentusiaster och hög igenkänningsfaktor för de yngre.

Poängen är att jag faktiskt tycker att mina barn får spela vad de vill inom rätt gränser. Det betyder att jag och Xareena fortfarande är de som köper spelen,  och i det spelbiblioteken finns nästan inga lågkvalitativa spel enligt vår mening. Så oavsett om våra barn vill det eller ej så får de växa upp och bli kulturella finsmakare inom spelmediet. Men skillnaderna är stora. Jag började med Mario. Min son började (fortsatte) med lego.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Familjen, Krönika, Speltankar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Pappa, jag vill vara Emmet!

  1. SpeLinnea skriver:

    Fin text! Jag håller med. Emmet är ju ”average joe” om något, och det är klart man kan känna igen sig i honom snarare än Batman. Man kanske vill vara Batman för att känna sig COOL, men föredrar de enklara karaktärerna när man ska klara ett hopp. Fint han känner sig så stolt och vill fortsätta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s