Bidragen hänger inte med prisutvecklingen

Jag ska äntligen börja jobba snart. Nej, jag skulle hellre vilja vara hemma och hjälpa min familj som har vissa som behöver mer hjälp. Nej, det har inte och har aldrig gått. Vi behöver en ekonomisk trygghet samtidigt som vi jonglerar en social trygghet. Därför jobbar jag och har dessutom hittat ett yrke där jag känner mig trygg i min situation och tycker om det jag gör.

Det är dock den senaste sneglingen på vår ekonomi som gör mig förskräckt. Matpriserna spräcker sakta men säkert vår normala budget. Priserna höjs, men den ekonomiska hjälp som man får av samhället ligger still. Vi har slutat köpa många produkter och minskat användningen av vissa utan att jag tänkt på det. Samtidigt så handlar vi billigare mat. Hur har det gått så fort egentligen? Man rapporterade dock att priserna sjunkigt rent generellt på mat, men om man istället tittar flera år bakåt så stämmer inte det. Dessutom är det rent generellt man räknar. Viktiga produkter som mejeriprodukter har höjts i pris t.ex. Så för oss så har de mest essentiella produkterna ökat i pris.

Vi har dock alltid varit duktiga på att hushålla vår ekonomi. Vi lyckas göra näringsrika måltider, ge barnen månadspeng, ha roligt, köpa kläder mm. Vi har alltid fått beröm för hur vi klarat oss. Vi saknar dock vissa utgifter som t.ex bilkostnader som för många familjer är ett måste. Hur klarar dessa familjer sig när deras pengar blir mindre värda?

När jag och min familj nu går mot en förhoppningsvis tryggare framtid så kan jag inte låta bli att se tillbaka på de som fortfarande sitter fast i beroende. De som är sjuka, de som inte har haft lika tur som oss eller bara fallit mellan stolarna. Jag känner med er. Vi hade det aldrig riktigt lika tufft som många andra, men vi var nära på att hamna mellan stolarna ibland. Det är därför jag förstår att studenter, pensionärer och sjuka faktiskt har det svårt i många fall. Det är högst individuellt och går inte att blunda för. Så även om jag blickar framåt, så kan jag inte låta bli att blicka bakåt. Jag känner med er som får lida för vårt allt mer försämrade sociala skyddsnät.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Personligt, Politik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s