När spelar en förälder?

image

Just själva frågan hur jag har tid att spela med 5 barn kommer ofta upp som samtalsämne, alltid från människor med starka fördomar om spelande, men också från vänskspligt håll i form av ren nyfikenhet. Även om man inte har barn själv så är det för det mesta allmänt kännt att det är oerhört tidskrävande att ha barn, och de har ofta rätt i att anta det. Det kan vara skitjobbigt ibland och sätter en oerhörd prövning på en som förälder. För att reda ut detta en gång för alla så tänkte jag förklara hur det ser ut hemma hos oss.

Först och främst så vill jag påpeka att varje familjesituation är unik. Man kan vara sambo, ensamstående eller skild. Kanske har man barn med speciella behov. Kanske har man ett relativt självgående barn. Hur som helst så är vår familjesituation vår egen. Jag är pappaledig och har tidigare studerat. Detta betyder att jag för det mesta varit hemma och alltid funnits till hands för barnen. Det betyder också att jag ofta haft möjlighet att till stor del styra över hur jag fördelar min vardag och när det finns tid för studier. Detta har även gjort att jag under lättare studieuppgifter haft mer fritid, och därför haft mer tid till spelande. Allting är dock relativt. Snart kommer jag börja jobba igen och hela familjen kommer att påverkas. Hur mycket jag kommer spela då låter jag vara osagt.

Först vill jag skriva lite om hur mycket jag spelar, och när jag spelar. I runda slängar så spelar jag ungefär 1-2 timmar om dagen om man drar ett genomsnitt. Detta betyder att jag vissa dagar spelar mer, och vissa ingenting alls. Tiden jag spelar är på kvällen, tiden då mina barn ligger i sängen och sussar gott. Vid vissa tillfällen kan jag ha tid under dagen, och ibland spelar jag tillsammans med mina barn. Det är en social stund där det ofta pratas mycket och gör att vi kan mötas på ett plan som vi alla tycker om. Vi möts på lika villkor och neutral mark där ingen press finns.

Om vi tittar på vad jag skrev i förra stycket så kan vi alla vara överens om att det är just på kvällen som föräldrarna har sin egentid, ifall inget oväntat händer. Vad gör andra föräldrar under den här tiden? Hur länge gör de det?

Vissa idrottar. Detta är en oerhört bra syssla som kroppen behöver. Jag vill också kunna ha tid för detta. För mig handlar det dock om att ständigt finnas där. Försvinner jag från hemmet till ett gym eller en löprunda så är jag otillgänglig att hjälpa min familj. Jag väljer alltså bort träningen. Dock kan jag träna med hjälp av spelmaskinen ibland då det finns många träningsspel att välja bland.

Vissa tittar på tv. Låt oss vara ärliga här. Vad är skillnaden mellan tv och spelande utöver sättet att få upplevelsen levererad till sig? Vissa känner att spel är för barn, men en snabb titt på spelutbudet berättar om en annan verklighet. Jag tittar nästan aldrig på tv utöver nyhetssändningar. De är heliga för mig. Ibland tittar jag dock på film eller tv-serier, men då blir ofta speltiden lidande.

Vissa föräldrar umgås och festar mm. med vänner. Det händer att vi också gör det, men vi har knappt några vänner. Det kan låta lite sorgligt, men jag blir ganska så mättad på socialt umgänge undet arbetstid och dylikt. Då är det skönt att kunna spendera tid med min fru som jag själv valt att spendera resten av mitt liv med. Det är då dessutom skönt efter en lång dag att bara kunna sjunka ned i soffan och spela lite. Komma ifrån världen lite. Mitt hem är som sagt min fristad, och min fru känner detsamma.

Kort sagt så skulle man kunna säga att det alltid handlar om prioriteringar. För även om många andra gamers gillar spel så har många av dem flera hobbys. Vi väljer helt enkelt att hårdfokusera på några få intressen som vi har. När man själv tar sig en titt på vad man själv gör på sin fritid så tror jag att många kanske till och med har större fritid än oss, och använder även den tiden till olika saker som man själv valt. Är det då egentligen så konstigt att vi skulle ha tid för 2 timmars spelande om dagen om det är en av få saker som vi gör? Nej, jag trodde väl inte det. Allting är ett pussel i livet, och vi är väldigt bra på att pussla. Vi kan gå tillbaka till spelen och tacka Tetris för det.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Krönika, Speltankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s