Journalisternas Ideella Arbete

Tänk dig att du är färdigutbildat till ditt framtidsyrke. Du lämnar nu bakom dig en oviss tid av provanställningar och osäkra arbetsförhållanden. Detta är i alla fall hur jag ser på en utbildning, men som är en annan sanning i det verkliga livet.  Tänk dig då att du istället blir anställd eller får en deltidsanställning, bara det att du måste stå för allt arbetsmaterial själv samt att du ska jobba gratis. Jag vet, det är galet. Hur mycket jag än skulle vilja hjälpa människor som undersköterska så finns det inte en möjlighet att jag med 5 barn skulle kunna jobba utan lön för att få bra meriter. Varför ska då så många journalister behöva det.

Hela den här krönikan grundar sig i en artikel från Popmani där speljournalisten Thomas Arnroth uppmärksammat att man söker spelskribenter med journalistarbete, men att man ska jobba gratis. Som ni säkert förstår så är det inte första gången som jag ser detta, utan är något som man lägger märke till allt för ofta. Man förväntas att jobba gratis.

Personligen så anser jag att detta grundar sig i bristen på arbetstillfällen. Journalism är generellt sett ett arbete med stor konkurrens om arbetstillfällen, och då inte bara när det handlar om nöjesjournalism och att vara spelskribent. Självklart är detta en arbetsgivares marknad där de då kan styra över kraven då det finns människor desperata nog att få in en fot innanför dörren och göra sitt namn mer känt på arbetsmarknaden. Detta är ett rent hot mot journalistiken i stort då det riskerar att urholka yrket och professionalismen. Det får yrket att verka oseriöst och oattraktivt, vilket i slutänden lockar oseriösa tidningar och sajter som sedan kan ställa vilka krav som helst och även i viss mån enbart locka de som klarar av att jobba utan lön och skapa ett yrke som inte lockar nya människor.

Självklart finns det aktörer i dag som gör ett fantastiskt jobb utan att få ett öre betalt. Då pratar jag om bloggar och sajter som gör detta för nöjes skull, vilket även brukar bestå av personer utan journalistisk utbildning eller bakgrund. Det är inte den här typen av skrivande som oroar mig, utan ifall stora tidningar och sajter som Gamereactor skulle gå ut och utnyttja människor på detta sätt. Jag accepterar inte skitsnack som att dessa personer får värdefull erfarenhet och referenser. De gör ett jobb som de ska ha betalt för. Det som istället ska tala för deras texter kan vara textprov som visar hur de skriver och samtal där de kan tala för sig själva. Jag säger nej till en slavmarknad där speljournalister kan hunsas mellan arbetsgivare som utnyttjar deras utsatta situation.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Krönika och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Journalisternas Ideella Arbete

  1. garmrocker skriver:

    Det finns flera problematiska aspekter med speljournalistik. En är att det är svårt att prissätta arbetet. Testar man ett spel som tar, säg 40 timmar, att spela så blir det ju svårt att ta någon slags vettigt timpris, som är hållbart för en tidning att betala.
    Tror det är det största problemet, egentligen. Jämför med att recensera film. Du ser filmen på två timmar och skriver en recension på någon timme. Då är det lättare att prissätta.
    Sen vill tidningar sällan betala särskilt mycket, vilket gör att man måste ha en väldig massa kunder och då minskar antalet arbetstillfällen för andra recensenter. Dessutom går tidningsbranschen dåligt och då sparar man in på den här typen av verksamhet, som jag tror ses som “grädde på moset”

    • Robert skriver:

      Väldigt intressant. Hade en inblick i att det går dåligt för tidningar och så, men mycket av det andra har jag inte tänkt på.

      • garmrocker skriver:

        Jag har skrivit om spel i 11 år för en rad olika tidningar och har märkt hur kundunderlaget dalat rätt dramatiskt. Det var bland annat därför som jag startade Nintendofarsan. Kul att testa och se var det leder. Sen tycker jag iofs att det känns kul att nischa sig lite. Det finns så många format som det släpps spel på idag att det är svårt att hänga med i svängarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s