Veckans Spelglädje v.33

Veckans spelglädje är ett återkommande inlägg varje vecka under sommaren som har till syfte att sprida spelglädje och fler inlägg under sommartorkan. En stor del av spelklimatet handlar idag om negativitet mot spel och utvecklare. Varje vecka tar jag därför upp ett utsatt ämne och tvingar mig själv och andra bloggare som vill medverka att göra någonting positivt av ämnet. Syftet är länkkärlek, inspiration och gemenskap.

Hej! Vad kul att du fortfarande läser dessa inlägg. Ännu roligare om du är en ny läsare. Det är än en gång dags att förgylla vår spelglädje genom att slå hål på våra fördomar som vi har om våra spel. Förra veckan tacklade vi våra fördomar om eskortuppdrag, men den här veckan handlar det om ett ord som vi alla har olika tankar om vad det kan vara, nämligen fusk. Fusk är ett väldigt öppet ämne. Fusk är olika för alla. Vad anser till exempel jag är fusk? Är det fusk att glitcha ett spel, eller tycker jag att det är fusk ifall jag använder fuskkoder? Vissa anser att det är okej med fusk, men tycker att de drar gränsen när det påverkar andra. Så nu vill jag att alla som medverkar gör sitt bästa och visar de positiva egenskaper som fusk kan ha, eller helt enkelt slår hål på vad som är fusk och varför det skulle vara negativt.

Veckans Ämne: Fusk

En välkänd knapptryckning innan man slår in pengafusken i the Sims. Ett fusk som snarare tillför spelglädje för många spelare och förlänger spelet på många sätt.

En välkänd knapptryckning innan man slår in pengafusken i the Sims. Ett fusk som snarare tillför spelglädje för många spelare och förlänger spelet på många sätt.

Under veckans ämne så kommer jag illustrera genom en liten berättelse kring de positiva egenskaper som finns med fusk.

Bobba von Snusskägg, en äventyrare i sina bästa år, tittade på den stora stenbumlingen som blockerade hans väg mot skatten som kan rädda hela kungariket. Han strök sitt vita skägg och kliade sig lite försiktigt i hårbottnen. Vad kunde han använda för att komma förbi? Han hade försökt hoppa upp från sidan, men på något sätt fanns det ett osynligt fält som gjorde att han inte kunde komma förbi. Han tittade snabbt i sin lilla väska som han bar på ryggen. I den fanns inget som han kunde använda sig av, bara en säng, en höna, ett snöre, en grå sten, en bibel och ett halvätet äpple som gjorde att han fick en stark känsla av att han ville prata i telefon. Inte för att han visste vad en telefon var, men han var tvungen att ha en.

Bobba suckade ljudligt för sig själv. Han hade varit här i 5 timmar nu utan att komma på en lösning. Han hade visserligen försökt sig på att använda hönan på stenen, men det var mest för att han ville prova eftersom det fanns i hans väska.

Bobba visste dock att det fanns en möjlighet. Han hade hört att det fanns en gud man kunde tillbe. Någon som gick under namnet Internet. Genom den här guden kunde man få svar på allt, men till priset av att förlora sin heder, sin mänskliga skäl, och för evigt brinna i nördhelvetet. Men han orkade inte längre. Han kunde inte stanna här för evigt, och vid det här tillfället så stod det mellan att ge upp helt och hållet eller tillfråga Internet. Detta var helt enkelt inte roligt längre.

Sagt och gjort. Bobba tillfrågade herren Internet och fick reda på hur det hela kunde lösas. Genom att knyta snöret runt stenen och sedan knyta den andra änden om hönan så skulle det snart vara klart. Genom att kasta hönan mot klipporna så flyger hönan en bit, slår i en lös sten med stenen i snöret, vilket skapar ett jordskred som slår bort den stora stenbumlingen. Eureka! Dags att ge sig av! Bobba slog sig genom domedagsberg och… Bobba mins inget mer. Minnet är blankt. Det enda han kan minnas är en konstig text i huvudet där det står ”Save File Corrupted”. 50 timmars minne borta. Han kan komma ihåg att han hade ett uppdrag, men på något sätt är det som om allt är borta för honom. Han får börja om.  Huruvida det är den Ondes magi eller hans minne som spelar honom ett spratt vet han inte. Det han vet är att han är trött, mycket trött. Han vill helt enkelt inte mer, för även om han inte minns något så känner han det i kroppen att han rest länge.

Men så kom det sig att han genom ett samtal med herren Internet kunde, med ett par enkla rörelser, fortsätta och hoppa över stora delar i sitt äventyr. Han var där. Vägen var fri, och han kände än en gång hur han hade roligt. Det var därför han tog sig an det här äventyret, för att ha roligt.

Bobba slutade skratta när han för 50:e gången fick en svärdsklinga över hjässan av den Onde. Men han var här, och han visste att han kunde tillbe den allsmäktige Internet igen om han ville. Men den här gången ville han inte det. Han borstade av kläderna, lät den Onde hålla sitt 5-minuterstal än en gång, och högg huvudet av honom. Gissa om vinsten smakade gott.

Medverkande Bloggar:

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Veckans Spelglädje och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s