Veckans Spelglädje v.32

Veckans spelglädje är ett återkommande inlägg varje vecka under sommaren som har till syfte att sprida spelglädje och fler inlägg under sommartorkan. En stor del av spelklimatet handlar idag om negativitet mot spel och utvecklare. Varje vecka tar jag därför upp ett utsatt ämne och tvingar mig själv och andra bloggare som vill medverka att göra någonting positivt av ämnet. Syftet är länkkärlek, inspiration och gemenskap.

Nu börjar faktiskt sommaren att närma sig sitt slut, och även om jag började sent på sommaren så kommer jag avsluta med ett sista inlägg i den här bloggserien den 26 augusti. Jag gjorde detta för att på något sätt bara vilja få det gjort, och det kändes väldigt roligt att det fick en sådan bra respons på twitter och att människor faktiskt medverkat. Jag vet dock om mina begränsningar och kommer att ha väldigt mycket att göra efter att barnens sommarlov är slut. Men än så länge fortsätter vi på detta spåret.

Veckans ämne denna gång handlar om uttråkning och dåliga uppdragsmoment, eller rättare sagt eskortuppdrag. Svordomar har från spelare haglat över hur man i sidouppdrag, eller ibland genom hela spel, eskortera medhjälpare med dålig AI eller som förstör spelet på andra sätt. Därför fokuserar vi denna vecka på just det.

Veckans Ämne: Eskortuppdrag

Jag själv hade tänkt att göra ett litet speltriss där jag lägger upp 3 bilder och en kort förklaring till positiva saker kring eskortuppdrag.

Även när jag var irriterad så var jag lycklig. Ett exempel på hur man lyckas att engagera spelaren till att bry sig om den man eskorterar gör att man mer än gärna står ut med problemen som tynger ned ett spel. ICO är ett sådant spel. Jag eskorterar mer än gärna Yorda en gång till för att återuppleva den atmosfären.

Även när jag var irriterad så var jag lycklig. Ett exempel på hur man lyckas att engagera spelaren till att bry sig om den man eskorterar gör att man mer än gärna står ut med problemen som tynger ned ett spel. ICO är ett sådant spel. Jag eskorterar mer än gärna Yorda en gång till för att återuppleva den atmosfären.

Att ta till vara på och skydda Asley, presidentens dotter, i Resident Evil var en pain in the ***. Nej, jag tänker inte ens bestrida det, inte ens i detta inlägg. Däremot så kunde spelmekaniken ändras till det bättre efter att man kört ut spelet på normal(?). Vips så blev spelet både roligare och man kände sig mer tolerant. Att eskortera Ashley var inte heller lika jobbigt.

Att ta till vara på och skydda Asley, presidentens dotter, i Resident Evil var en pain in the ***. Nej, jag tänker inte ens bestrida det, inte ens i detta inlägg. Däremot så kunde spelmekaniken ändras till det bättre efter att man kört ut spelet på normal(?). Vips så blev spelet både roligare och man kände sig mer tolerant. Att eskortera Ashley var inte heller lika jobbigt.

Ett nyare exempel på bra eskortuppdrag får vi se i Bioshock Infinte där det snarare aldrig uppstår någon frustration kring att Elizabeth hakar på, bara att jag inte anser att vi här får dras med en dum fööjeslagare. Dessutom är hon odödlig och fyller faktiskt en funktion i spelet. Inte alls som ett eskortuppdrag där man tvingas följa med en munk som glömt sin flaska mjölk inne i en bas fylld med orcher.

Ett nyare exempel på bra eskortuppdrag får vi se i Bioshock Infinte där det snarare aldrig uppstår någon frustration kring att Elizabeth hakar på. Här får vi inte likt i andra spel dras med en karaktär som förstör hela upplevelsen. Nej, hon är snarare odödlig och fyller faktiskt en funktion i spelet. Inte alls som ett eskortuppdrag där man tvingas följa med en random munk som glömt sin flaska mjölk inne i en bas fylld med orcher där man sedan måste skydda honom hela vägen mot ondsinta skogstomtar.

Medverkande bloggar:

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Veckans Spelglädje och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s