Kommer Remember Me bli ihågkommen?

Remember Me

Det är lite sorgset som jag ser hur Remember Me går förbi utan att man egentligen inte lägger märke till det. Därmed så känns det väldigt ironiskt att spelet just handlar om det mänskliga minnet och den dykning man försöker göra i en framtidsvision som är mer vacker än jag sett på länge. Istället drunknar spelet i titlar som the Last of Us. Inte för att the Last of Us inte förtjänar rampljuset, utan för att det är ännu en oslipad diamant som folk missar. Remember Me är ett bra spel, trots att den lider av brist på finslipning.

Spelet handlar om Nilin, en minnesjägare som kan ändra folks minnen utifrån vad man hon själv vill. Problemet är bara att hon själv inte har sitt minne kvar. Under spelets gång så försöker man gång på gång att djupdyka i det mänskliga minnet och är hela tiden på väg mot något intressant, men slutar ofta med att man inte riktigt kommer fram till något. Istället är styrkan själva historien, omgivningen och Nilin själv.

Är det DontNod lyckas bra med så är det att skapa en vackert illustrerad framtidsvision av Paris. Blandningen av nytt och gammalt får det att kännas som om detta verkligen skulle kunna vara framtiden.

Är det något som DontNod lyckas bra med så är det att skapa en vackert illustrerad framtidsvision av Paris. Blandningen av nytt och gammalt får det att kännas som om detta verkligen skulle kunna vara framtiden.

Själva stridssystemet är bättre än i många andra spel enligt min mening. Man tar stridssystemet ur Batman Arkham Asylum och gör ett system där man själv som spelare bygger upp kombos som skräddarsys efter tre enkla medel. Antingen så har vi en kraftuppladdare (som ger kraft till superkrafterna), helingkraft, eller slagkraft. Beroende på i vilken ordning som du lägger ut dessa så kan du själv välja hur du ska fokusera din karaktär. Det låter mer komplicerat än det är. Egentligen handlar det bara om att lära sig 4 kombos, sedan är man färdig. Du behöver inte ens använda dig av alla. Det beror helt på dig som spelare och hur du vill spela.

Historien i sig är tätt inlindad i konspirationer och monologer som Nilin själv har mellan varje kapitel. Jag är svag för den här typen av berättande och välkomnar hennes tankar som får henne att kännas mer levande. Just Nilin själv är en av de starkaste korten som Remember Me har. Efter att spelet blivit dissat av utgivare för att det varit en kvinnlig protagonist så visar man här att Nilin slår både nya Lara Croft och Samus Aran på fingrarna. Här har vi ingen liten flicka som söker fadersfigurer och som måste ha vad man brukar kalla för en känslig kvinnlig sida. Här har man istället byggt Nilin och karaktärerna runt om henne utan för stor fokus på stereotypa mönster. Man lyckas trycka in minoritetsgrupp efter minoritetsgrupp utan att det verkar krystat. Det känns som en vanlig dag i Neo Paris, bara att alla är beroende av minnen. Framtidsvisionen är nämligen uppbyggt kring att man kan implementera nya minnen, bra som dåliga. Minnen är den nya drogen. Som effekt av detta har vis stora företag med monopol och minnesjunkies som blir deformerade likt de som är beroende av Adam i Bioshock-spelen.

I underjorden finns de utstötta, de som blivit beroende av minnen. Stadens underklassens underklass.

I underjorden finns de utstötta, de som blivit beroende av minnen. Stadens underklassens underklass.

I många fall så njuter jag av Remember Me, och det tar mycket till innan jag streckspelar ett spel utan avbrott för evighetsspel. Remember Me fångade in mig. Precis när spelet börjar att kännas repetitivt så kommer istället pussellösningen in ordentligt i spelet. Det är förvisso inget jämnt tempo rakt igenom, men man lyckas lägga tillräckligt god fokus på vissa saker för att man inte känner att man lägger för stor vikt vid bristerna. Jag gillar det, och jag tycker att många åtminstone borde ge spelet en chans. Visst, vänta ni tills det kommer till reabacken. Det enda jag menar är att ni någon gång borde spela det. Glöm inte! 😉

Format: PS3, Xbox 360, PC

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Recension och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s