Spelminnet Special: Pokémon del 1

Pokemon Special

Äntligen så ska jag ta upp en av mina absoluta favoritserier i min bloggserie kring spelminnen, nämligen Pokémon. I och med att detta är en sådan stor del av min barndom och min uppväxt så ser jag inget annat val än att göra det här spelminnet uppdelat i flera blogginlägg som en speciell hyllning till den här serien. Tillsammans med att de nya spelen Pokémon X och Y kommer med några av de funktioner som jag länge efterlängtat med serien så är jag så klart otroligt sugen på att skriva om den här serien.

Det bästa stället att börja på är dock inte mitt första möte med Pokémon, utan med när jag först fick upp intresset för Pokémon som helhet. Visst spelade jag de första spelen innan jag såg tv-serien, men det var inte förrän jag såg första avsnittet av Pokémon på TV4 som jag verkligen fick upp intresset. Serien befäste känslan av samlandet, striderna och spänningen kring evolutioner och andra hemligheter på ett sätt som min dåliga engelska inte kunde få ut av ett spel. Dessutom så var det ett lättillgängligt medium som inte krävde någon egentlig motprestation från tittaren utöver att svara på frågan: ”Who´s that Pokémon?”, vilket snabbt blev till en lek hemma med ens syskon kring vem som kunde svara först. För det mesta så handlade det inte om vem det var som kunde svaret då vår kunskap kring de 150 befintliga Pokémonen i början av intresset snabbt blev stor.

Whos That Pokemon meme

En stor favorit i tv-serien var även huvudkaraktären Ash och hans relation med Pikachu som enligt mig var det som till stor del lade grunden för hur vi ser på Pokémon idag. Fokusen ligger idag på relationerna mellan tränare och Pokémon och vilket man redan började innan med i och med Ash och Pikachus relation. Att man tog till vara på att man hade ens Pokémon utanför Pokébollen i SoulSilver och HeartGold visade enligt min mening att man förstod glädjen i att vilja vara som Ash när man var ung. Delvis levde man även på detta när man släppte Yellow version, men man var då begränsad till sin Pikachu. Poängen var att jag ofta eftersträvade att känna mig som Ash när jag var ute och lekte Pokémon med mina vänner.

Serien byggde även upp samlandet och upptäckandet som en stor grej redan då och jag känner att man håller sig trogen till spelen på ett väldigt bra sätt. I början av serien så saknade jag ofta strider, medan jag idag tycker att det är för mycket strider i serien. Samtidigt har man dock behållit fokusen på nya Pokémons i nästan alla avsnitt. Idag känner jag dock inte den här upptäckarglädjen i serien då jag oftast hunnit spela igenom de nya spelen och sett de flesta Pokémonen där redan, men känner att det kan vara ett bra komplement i många avseenden. Den ”nya” gratisappen som finns till Android och Ios (Pokémon TV) erbjuder till exempel gratis avsnitt från olika delar av olika säsonger, vilket även gör att tillgängligheten gör att jag tittar ibland fastän jag kanske inte planerat det.

Pikachu and Ash begins

Största irritationsmomentet i serien har dock alltid varit team Rocket för mig. Det har genom serien varit oerhört tjat och oändliga ramsor som tas om och om igen. Jag till och med hatade det som liten och önskade hela tiden på att de skulle fokusera på annat (helst mer Pokémon) än att ha med team Rocket i varje avsnitt. Jag tackar idag gudarna för att de inte längre är med i samma omfattning som innan.

För mig så kommer dock alltid Pokémonseriens golden age att vara under den första säsongen. Även om Ash ofta börjat på ett nytt äventyr med en ny uppsättning Pokémon i varje säsong så har det aldrig känts lika episkt som när Ash begav sig av för första gången tillsammans med en motvillig Pikachu där ovetskapen kring vad som fanns bakom varje hörn var det som sporrade en att fortsätta titta och följa Ash och hans utveckling där allt måste läras från grunden. Jag säger: Börja på en ny kula med en ny karaktär där ni lär nya tränare där ute vad det handlar om att börja med Pokémon.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Spelminnet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s