Skolan lägger ansvaret på oss

Jag och min fru har ganska mycket för oss just nu. Jag kämpar med min skola och att kunna få en praktikplats i Kalmar. Det är helt dött på praktikplatser för en framtida undersköterska, främst pga de nya lärlingsutbildningarna som tar upp en praktikplats under ett helt år. Det betyder att ungefär praktikplatser för ungefär 10 tillfällen försvinner. Min fru å andra sidan jobbar med sin graviditet. Hin tar blodförtunnande sprutor och åker ofta till sjukhuset eller MVC. Samtidigt jobbar hon med sin diagnos och andra problem.

Det som får mig mer stressad är pressen som kommer från barnens skola. Skolan har ofta överseende med vår situation och har mycket möten och diskussioner med oss. För det mesta så kommer vi överens.

Nu har det blivit så att bokbussen äntligen börjat komma till skolan. Detta betyder att barnen får ännu större chans att läsa bra böcker, utveckla sitt språk och ta del av viktig kultur. På detta skickar skolan hem ett brev som de vill att vi skriver under som meddelar att vi låter dem ha med sig eller skaffa ett lånekort. Sedan kommer det som är problem för oss, nämligen att vi föräldrar står för att betala alla förseningsavgifter. Problemet kring detta låter kanske inte så mycket som ett problem i sig, men ifall man har ett barn med ADHD som glömmer att han lånat böcker så kan det bli en dyr historia.

Det andra problemet är att böckerna ligger i skolan. Vi har ingen som helst kontroll över vilka böcker han lånat eller att han över huvud taget lämnar tillbaka dessa. Samtidigt så är det nästan aldrig någon, inte ens hans assistent, som ser till att han inte glömmer att t.ex ta med sig läxor hem eller på något sätt hjälper honom att minnas saker.

Nu har det hänt igen. Vi får ett meddelande om att böckerna håller på att gå ut och får genom det reda på genom grabben att de tvingat honom att låna böcker utan vår vetskap. Om detta stämmer så har de inte bara ignorerat vår vilja, utan de har även underminerat oss och på så sätt sänt ett budskap att våra val inte behöver respekteras.

Nästa fråga är hur man tacklar detta. Utöver att fixa all annan jävla skit i vardagen så måste jag än en gång konfrontera skolan och informera hur vår situation ser ut. Därefter så blir man granskad av människorna man pratar med och blottar då sitt allra innersta. Vi förminskas då än en gång till personer vars liv är längst ned på näringskedjan och får utstå åsikter som ofta bygger på att vi kan hantera saker annorlunda. Jag börjar bli trött på hur människor ser fördonsfullt på oss och hur alla tror sig veta bättre. Jag börjar bli riktigt trött.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s