Det här med att låna spel känns lite ibland som när man recenserar spel. Just nu spelar jag Ni no Kuni som jag lånat från vårt bibliotek och lånetiden är där 2 veckor. Det är visserligen en ganska så lång tid och de flesta spelen hinner man spela ut med råge. Däremot rollspel och andra lite längre spel hinner i alla fall inte jag med och då känns den där lånetiden ganska så kort för mig, lite som en deadline för när man måste recensera ett spel. Däremot så finns det en ganska så stor skillnad på att låna spelet och att spela inför en recension, nämligen att spelet går att låna igen när du lånat det. Det enda problemet den här gången är att det är en lång kö på personer som bokat spelet efter mig.
Utöver detta så finns det även en annan press i form av att jag har svårt att spela bara ett spel konstant. Detsamma gäller även andra medieformat som tv-serier där jag inte heller orkar med att titta på en serie dag ut och dag in. Visst händer det att jag orkar, men inte lika ofta som jag behöver variation. När jag då lånar/hyr ett spel så blir då den här tidspressen ständigt närvarande. Jag vill till exempel spela lite Guild Wars 2 nu, men har inte gjort det för att hinna spela så mycket Ni no Kuni som möjligt. Detta dödar spelglädjen! Ö har jag bestämt mig för att lägga Ni no Kuni på is tills det att jag köper det själv. Jag får helt enkelt se på mitt spelande under den senaste tiden som en garanti för att jag kommer köpa ett spel som jag faktiskt vet att jag kommer tycka är bra.
spelforaldrarna.wordpress.com 