10/100 – Förtydligande och Spelsnack

Ibland känns allt väldigt tungt. Vet aldrig vad det beror på, men kan ju ha något att göra med att jag lätt blir uttröttad. I alla fall tänkte jag förtydliga lite angående Blogg100 som jag sa att jag skulle vara med på. Jag missade, som ni kanske har märkt, ett inlägg en dag. När jag kom på att jag inte hade bloggat hade dagen redan tagit slut. Surt. Eftersom jag inte klarar av att ljuga eller mygla så sa jag som det var. Rent tekniskt så misslyckades jag med utmaningen och därför vill jag inte låtsas som att jag fortfarande är med. Jag ska ändå försöka blogga mera och göra åtminstone 100 inlägg, men iom att jag redan missat en dag så tycker min hjärna att det inte gör något om jag missar en annan. Det ska jag dock arbeta med. För jag vill klara det.

Igår startade jag upp Hitman 2 Silent Assassin och tänkte lite drygt att jag skulle köra ut det på professional (svåraste). Det gick totalt åt skogen. Svårighetsgraden är sjukt svår och man får inga checkpoints eller sparningar annat än den i början av varje uppdrag. Jag försökte ett flertal gånger innan jag till slut gav upp. Jag orkar helt enkelt inte med den ökade stressen vid höga svårighetsgrader. Hur det blev så vet jag inte, men platinumjakten känns så meningslös när svårighetsgraden har betydelse för platinum. Varför kan inte de som sätter troféer göra utmaningar på andra sätt än: spela ut spelet på easy, normal och hard?

Ett spel som jag verkligen högaktar för de utmaningar troféerna innebär är Dishonored. Det finns inte en enda trofé för att klara av spelet på en viss svårighetsgrad utan alla troféer handlar om att klara av utmaningar i spelet. Denna approach innebär att man väljer svårighetsgrad för att utmana sig själv. Perfekt tänkt tycker jag. Såna som jag, som tycker casual ger nog utmaning, får spela ut spelet med lagom utmaning istället för att plåga sig igenom spelet på svåraste.

Varför kan inte utvecklarna komma på bättre troféer än att spela ut spelet på svåraste? I Hitman hade de lätt kunnat göra troféer som handlar om att lönnmörda sina mål på specifika sätt. Svårighetstroféer är verkligen ett tecken på lata utvecklare. De kan inte tänka utanför lådan utan följer strömmen.

En annan sorts trofé som jag hatar är onlinetroféer. Med onlinetroféer menar jag då s.k. multiplayertroféer typ: Levla upp din mpkaraktär till 50. Så alla som tycker MPspelande är tråkigt ska tvingas spela det ändå. Dåligt tänkt. Dessutom gör det 1000/1000 och platinum omöjligt om spelet har ett par år på nacken och har nedlagda servrar. Så borde det inte vara. Ett platinum ska ju mäta hur mycket jag kan. Inte hur många vänner jag har. Typexempel på det är LBP och Singstar som har otaliga troféer som är beroende av andras välvilja ex: gillande av ens skapade bana eller sjungna sång.
Om jag är bitter? You bet!
Men nu ska jag inte tråka ut er med mina små hatobjekt längre. 🙂

Annonser

Om Elin aka Xareena

Spel- och teknikgalen fyrabarnsmamma som flummpluggar på universitet samtidigt som hon är hemmamamma åt minsta barnet. Äger alla konsoler denna generation och x antal från de tidigare generationerna. Har en förkärlek för Sonys konsoler och älskar troféer.
Det här inlägget postades i Blogg100, Personligt, Speltankar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s