Sommarlov skapar inte spelberoende

Det här inlägger publicerades först på Svampriket.se/junior, så om du vill läsa mer av den här typen av texter snabbare än här så pallrar du dig dit. 😀

Sommarlovet är nu över för våra små skolbarn och åter kommer skoldagar och läxor. Ansvaret är tillbaka, ett ansvar som vi föräldrar är väl bekanta med i vår vardag. Men barn är ändå barn, och ibland kan pressen kännas alldeles för stor. På sommaren då allt ansvar är som bortblåst och vi rent ut sagt trycker i oss lyckopiller i form av tv-spel så är det väl inte så konstigt att barnen inte vill gå tillbaka till skolan. I alla fall om man frågar Sven Rollenhagen och professor Fred Nyber. I en artikel på aftonbladets hemsida så gick det i början av månaden att läsa om hur våra barn var i riskzonen nu under sommaren, och att man lättare kunde bli spelberoende under sommarlovet. Det skall dock tas med en nypa salt då Rollenhagen var den person som jämförde World of Warcraft med kokain.

Men frågan kvarstår ännu, och delvis har man rätt att man kan bli spelberoende som barn. Som ung har man ökad risk att hamna i beroende just för att man under den här perioden i livet är väldigt formbar och har lätt för att ta in nya intryck. Däremot så kan det argumenteras emot att man under sitt onlinespelande ofta utvecklar sitt språk till det bättre och att man faktiskt kan ha spelande som en egen form av lätt terapi. Vår äldsta grabb har som sagt ADHD. Det är oerhört jobbigt för honom att hålla sig fokuserad en hel skoldag, och när han kommer hem så är han trött och osocial. För honom kan därför spelandet vara en välbehövd semester, en aktiv vila.

Som vanligt så är det upp till föräldrarna att sätta gränser kring spelandet, och det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret. I slutänden så kan man ändå inte gå till hårt angrepp mot spelen i sig. Som vanligt så är det upp till föräldrarna att sätta gränser kring spelandet, och det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret. Det bästa är att man försöker ha en balans mellan de olika aktiviteter som barnen kan tänkas ha i sin vardag. Sätter man regler om att man har spelandet vid speciella tidpunkter eller efter att vissa kriterier har uppfyllts, så kommer barnen till slut att hitta på saker. Barn behöver som sagt även öva sig i det sociala samspelet, röra på sig, och få i sig den ack så viktiga D-vitaminen som vår sol erbjuder.

Med det sagt så är jag den förste att erkänna att spelberoende existerar, men att komma och säga att det är sommarlovet som ökar den här typen av beroende är helt felaktigt. Problemet ligger istället någon annanstans. Vissa barn trivs helt enkelt inte med andras umgänge, vissa har kanske en bokstavskombination, eller så mår de psykiskt dåligt och använder tv-spelet som en tillflykt. För oss föräldrar så gäller det att vara extra vaksamma. Vi måste våga ställa frågor och tjata om barnens vardagar och hur de mår, trots att de kanske finner en irriterande. Hjälper man inte barnen så kanske det inte finns någon som kan det. Men glöm inte att spelande kan vara en otroligt rolig och social aktivitet, men kom ihåg att det finns annat att göra för barnen och att det kanske är i skolan som de verkliga problemen finns.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Junior, Krönika. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s