Guild Wars 2 i mitt hjärta

Jag har varit frånvarande den senaste tiden… igen. Det finns enkla förklaringar till det i form av sjukdomar, ekonomisk instabilitet och Guild Wars 2. Det sistnämnda kan man väl enkelt säga är det som gjort att mina mörka dagar har känts ljusa. Eller ja, det och min familj. Men man vill ju inte att Xareena och barnen ska få storhetsvansinne, eller hur?

Jag kan börja med att säga att jag inte spelat speciellt mycket olika onlinespel. Jag spelade WoW ett tag, men slutade strax innan den andra expansionen skulle göra entré. Utöver detta så har jag ägnat mig åt diverse gratis onlinespel för att släcka min törst efter mmorpg. Och just det ja, Guild Wars. Guild Wars som hade som försäljningsargument att det var utan onlinekostnader och skulle få inkomst genom en hög med expansionspaket med generöst fullproppat innehåll, och visst var det så. Jag spelade Guild Wars sporadiskt, men har ändå inte haft den där jätteentusiasmen kring det, förrän nu.

Guild Wars 2 tilltalar mig hela vägen in i själen. Så här har jag inte känt sedan mitt första möte med mmorpg någonsin, alltså med WoW. WoW kan man säga var ungdomsförälskelsen, medan GW2 är min själsfrände. På något sätt så har Arenanet lyckats skräddarsy just ett mmorpg för mig. På något sätt så har de lyckats göra ett spel som är anpassat för en spelande förälder som absolut inte har all tid i världen åt att grinda mobs för att få ut den spelupplevelsen man vill ha. De har revolutionerat mitt (och säkerligen andras) onlinespelande.

Men nog om smickret. Vad har jag då gjort under min tid med GW2? Jo, suttit i karaktärseditorn till exempel. Jag vet nu inte längre hur många karaktärer som jag har skapat, raderat och gjort om. För i GW2 har man bara möjlighet att ha 5 karaktärer åt gången. Detta har dock inte hindrat mig, utan karaktärseditorn har hållit mig mer ockuperad än till och med stora rollspel med enbart ett kampanjläge. Jag älskar verkligen att göra karaktärer, och det verkar som om jag äntligen har hittat de klasser och raser som jag vill spela. Först så har jag en Charr Warrior, en Asura Elementalist, en Norn Guardian, en Sylvari Mesmer, och slutligen så tänkte jag göra en Human Ranger. Möjligen så kommer jag göra om den sistnämnda ett par gånger, eller helt enkelt sitta väldigt länge i karaktärseditorn. 😛

Vad har jag mer gjort då? Inte följt storyn speciellt noggrant i alla fall, även om storyn är individuell för varje ras och verkar vara väldigt bra skriven för ett mmo. Nej, istället så har jag utforskat kartor, hjälpt andra spelare att göra olika events som dyker upp överallt, eller försöka klara olika uppdrag som är utspridda i världen. Dessutom så har jag suttit en del med mina yrken, som likt allting annat i spelet gör att man levlar. Jag har inte någon gång brytt mig om vilken level jag är på, utan jag har bara försökt att njuta av spelet till fullo. Just jumping puzzles och andra gömda saker i världen gör att jag känner mig helt euforisk när jag hittar dem. Att jag sedan blir belönad i slutet gör mig bara överlycklig över att mitt utforskande och hoppande aktas så högt av Arenanet. Ett stort tack till dem.

En sak jag däremot inte har kunnat ägna energi på är World vs World, inte för att jag inte vill utan för att jag inte kan. Även om vi har en dator som ska klara spelet så kör jag ändå på lägsta grafiken med stort lagg i just striderna. Inom framtiden så hoppas jag att vi kanske får en bättre pc så att jag även kan njuta av den här funktionen. Dessutom så hade det varit helt superkul ifall Xareena kunde spela tillsammans med mig, och efter att hon läst om spelet i twitterdiskussioner så har hon börjat bli lite smått intresserad av spelet (yay).

Nu ska jag ägna mig lite mer åt GW2, och jag hoppas att vi kanske kan mötas där. GW2 är nämligen ett oerhört socialt mmorpg, och det bästa med de här spelen är att hitta någon man känner online. Vi ses väl där?

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Recension och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s