Spelminnet: Spelspioneri

De flesta har gjort det som barn, stått bakom sina föräldrar eller andra vuxna och tittat med längtande blickar. Det var något speciellt att titta på ens föräldrar – eller i mitt fall sin farbror –  spela de där spelen som man själv aldrig spelade. Jag kommer ihåg hur jag var för liten för att klara av Red Alert, hur min far hade kommit så mycket längre än jag i Unreal, eller när min farbror kom över med spel som jag aldrig hade sett. Ögonen var stora som tefat, och det är ganska så stort för ett litet barns huvud.

Tyvärr så är det inte alltid så lätt för en stackars far eller släkting att ha ett par nersnorade ungar bakom sig som ställde frågor kring allt som hände på skärmen. Ni som har haft storebröder/systrar som spelat har säkert också fått uppleva irritationen som de osade av när ni gick för långt. Nej, istället så smög vi in och satt så tysta som möjligt när vi tyckte oss se den där pulserande blodådran uppe vid tinningen. Allt för att få en glimt av den underbara spelvärld som visade sig framför oss.

Även hos vännerna så kunde man fastna framför tvn. Jag minns så väl hur min kompis mamma satt och spelade Zelda på deras NES, och hur jag bad min vän om att jag skulle få prova det. Det fick jag aldrig. Hans mamma spelade det verkligen jämt, och hans styvpappa spelade jämt *host* ”vuxenspel” så där fanns ingen chans till provspelning. Inte för att jag egentligen förstod allt som hände på skärmen, men man ville prova. Det var ju ett spel.

Idag tittar jag dock inte så mycket på spel. Inte för att det inte är intressant, utan för att jag själv vill uppleva och klara av spelet. Spelspioneri är och förblir ett spelminne, precis som det kommer att vara för mina barn. Ja, snoriga ungar som frågar om allt har jag. 😉

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Spelminnet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Spelminnet: Spelspioneri

  1. Krille skriver:

    Mitt första minne av spel var ju när min storebror fick ett NES i julklapp, och jag smög ner i källaren och smygtittade när mina bröder spelade Super Mario Bros och Ice Climber. Jag fick dock tag i en kontroll själv hyfsat snart och mina bröder gav upp spelintresset ganska tidigt, så sedan dess har det inte blivit mycket smygtittande på spel då jag knappt haft några ”äldre” som spelat spel i min omgivning under min uppväxt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s