Klädernas Makt

Jag älskar att visa för omgivningen vilken typ av person jag är. Vad fungerar då bättre än att ha spelgrejer på sig i form av olika sorters gaming wear, alltså kläder och accessoarer med spelmotiv? Personligen så har jag inte råd att köpa alldeles för mycket spelrelaterade kläder då de ofta har en saftig prislapp. De kläder som jag har kommer från släktingar i form av presenter. Jag har bara någon enstaka gång köpt kläder som anpassats till min gamingkultur.

Ja, vi är en kulturform. Vi träffas på Dreamhack, Gamex, Barcraft och andra mindre sammankomster vi anordnar själva. Är det något som jag verkligen älskade så var det min keps som det stod ”oHcean” på. Den skaffade jag på Dreamhack där de broderade in namn och bokstäver i en keps, vilket kom att bli min favoritaccessoar i olika sammanhang, främst under LAN. Kepsen visade omvärlden att jag var en del av ett community och en kulturform, men främst av allt så visade den på att jag hade en bestämd plats. Jag var oHcean, en gamer. Namnet var jag, och kepsen visade det för omvärlden.

Så här är det med alla kulturformer. Min pappa och min bror använder till exempel mer än gärna en tröja med hårdrocksmotiv, och min pappa använder ofta en tröja med motivet ”Fäbojäntan, äkta svensk hårdporr”. Även om jag aldrig skulle använda deras typer av motiv så visar de ändå på vilka de är. Många fördomar tillkommer naturligtvis, men det är alltid roligt när någon annan med samma intressen möter en på gatan och faktiskt förstår vad som ligger bakom tröjan. Min far använder inte sin Fäbojänta-tröja för att han är ett stort fan av svensk hårdporr. Snarare så kommer porrfilmen från hans ungdom, och var då hårt debatterad mellan honom och hans hormonstinna kamrater. Det var ett fenomen som lika många äcklades av som älskade den.

Här hemma så vet jag att det inte alltid är riskfritt att bära kläder som har motiv av ens intresse. Många blir förolämpade (fråga mig inte varför) och andra tycker att det är oansvarigt av en vuxen att visa att hen är intresserad av något som kan anses vara barnsligt och till för barn. Barnen blir dock glada, och jag känner ofta att jag får en bra första kontakt med barn. Då menar jag även alla typer av barn. Särskolans barn (som går alldeles i närheten av barnens skola) blir helt lyriska när de ser Super Mario som tröjmotiv och jag har mer än en gång fått fly från händer som vill röra vid tröjan. Därför går jag inte längre med sådana motiv till barnens skola. Inte för att jag tycker illa om förståndshandikappade barn, utan för att jag inte förstår hur jag ska hantera dem.

Ute på stan så kommer jag dock fortsätta att vara den töntiga nörden som visar upp sitt intresse för alla. Jag har till och med ett par tröjor här hemma som jag ska trycka egna motiv på bär jag får chansen, och inte allt för sällan så dyker nya idéer upp kring hur vi kan göra vårt hem lite mer nördigt. Varför skulle jag inte? Det gör mig ju glad att veta att jag hör hemma någonstans och att det finns en kultur som accepterar mig för den jag är. Jag ❤ Gaming Wear!

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Krönika och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Klädernas Makt

  1. Frances skriver:

    Du är inte ensam om att vara den töntiga nörden ute på stan. Jag går omkring och längtar efter en Wooki-ryggsäck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s