Vännerna flyr

Det händer något när man växer upp. Under skoltiden så frodas vänskap mellan en själv och ens vänner. Man spenderar fritiden tillsammans och inte allt för sällan så delar man varandras intressen. Man söker sig till människor som är som en själv. När man sedan växer upp så försvinner vännerna och allt blir istället till ett minne blott.

Anledningarna till att detta sker kan vara många. För mig handlar det om att ha andra prioriteringar än sina vänner. Kanske handlar det även om en viss mån mognadsgrad. Man märker att ens vänner kanske inte alltid var så lik en själv som man först trott, och bandet man hade visade sig egentligen inte betyda någonting. Man är utbytbar.

Till en början så var detta jobbigt för mig att acceptera. När jag träffade min Xareena så gick mycket av min tid till att umgås med henne, även om jag fortfarande kunde umgås med mina vänner sporadiskt. Men eftersom jag varken hade körkort eller bodde i närheten av mina vänner så fanns det inte mycket som jag kunde göra. Jag ringde dem visserligen, men ingen ringde någonsin mig. Detta kan dock bero på hur man är som person. Vissa människor vet jag tycker att de tycker det är jobbigt att ringa upp folk. Vi drev isär varandra tråkigt nog, men det var inte utan att jag många gånger kände mig sviken och ledsen.

Många gånger kunde jag till exempel ringa till en av mina vänner, och han verkade i alla fall glad över att jag ringde. Han lovade ofta dyrt och heligt att han skulle ringa mig igen om en vecka, eller att han skulle ringa nästa dag om det var så att han var upptagen. Det gjorde han aldrig. Dessutom så lovade han en gång att han skulle komma på besök under en helg. Allt var klart och jag stannade hemma den dagen eftersom jag väntade mig att han skulle ringa på dörren vilken sekund som helst. Dörrklockan ringde aldrig, och dagarna efter fick jag reda på att han under sin färd till mig hade fått ett samtal från en av mina andra vänner om att de ville att han skulle komma på besök hos dem istället. Det var precis vad han gjorde. Han åkte till Kalmar och besökte min andra vän samtidigt som jag satt i andra änden av Kalmar och väntade. De hade tydligen jätteroligt, och min väns förklaring var att han glömde. Än en gång kände jag mig utbytbar.

Min andra vän i Kalmar har jag även besökt flera gånger, men även vi har drivit isär. Han har visserligen aldrig försökt låtsas som om han skulle vilja besöka mig, men det känns ändå som en förlust att inte längre ha honom som vän. Speciellt med tanke på att många av mina vänner är sura på mig för att jag inte vill umgås genom att supa skallen av mig. För mig räcker det med besök och kanske en enstaka pilsner.

Jag har ju också förändrats. För precis som med mina gamla vänner så har jag börjat söka mig till nya vänner, vänner som är mer lika mig. Vänner som förstår att jag inte kan släppa mitt ansvar som förälder och som make. Det är inte förrän nu som jag börjat inse att jag inte behöver dem som vänner. Idag har jag min fru, mina barn, mina bröder och resten av min familj som bästa vänner. Dessutom så träffar jag allt mer spelande föräldrar på internet som jag kan dela erfarenheter med samtidigt som jag kan förstå deras situation. Ni kan helt enkelt inte förstå hur glad jag är för er goda människor som jag träffar på twitter och i bloggosfären. Tack för att ni finns!

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vännerna flyr

  1. Lania skriver:

    Mm, det är ju lite knepigt med vänner. Läste nånstans att man ungefär vart 7:e år byter en del personer i sin umgängeskrets. Det behöver ju inte alltid vara något dåligt.
    Men jag känner igen mig i känslan av att vara utbytbar. När jag var liten så var den en klasskompis som hade mig som fjärde alternativ till att umgås efter skolan och en dag var alla hennes andra vänner sjuka och hon frågade mig om jag skulle följa med henne hem. Jag tackade ja, men vi hade nog inte så kul. Och hon frågade ju aldrig om vi skulle umgås igen efter det.

    Jag gillar att ringa mina vänner, gjorde det väldigt mycket innan internet exploderade, men nu är det ju lite som det är. Jag försöker hålla kontakten med SMS och mail och sånt. Men det händer ju att jag glömmer bort det eller inte orkar, beroende på hur jag själv mår. Ibland behöver jag mycket tid för mig själv.

    Jag har inte överdrivet många vänner. Jag har många bekantskaper, speciellt via nätet, men det finns bara ett fåtal personer som jag räknar som vänner, och då finns det förstås några internetpersonligheter inräknade. Gillar heller inte att umgås när fokus ligger på alkohol.

    Jag har fortfarande en önskan att komma och hälsa på er nån dag, eftersom ni bor en bussresa på nån timme ifrån mitt sommarställe. Jag hoppas att vi kan få ihop det nån gång, om ni också vill ses, jag tror vi skulle kunna ha ganska trevligt. 🙂

    • Robert skriver:

      Skulle vara kul. Jag och Xareena planerar att åka till Gamex i år (har redan bokat hotell), men jag vet inte om du brukar åka på sådant. Vi hoppas på att träffa lite människor där i alla fall. :p Annars så är du ju alltid välkommen på besök.
      Annars så är ju det där med vänner inte så lätt som sagt. Har inte längre kontakt med någon av mina gamla vänner, men försöker iaf skriva till dem på facebook och dylikt. Ofta svarar de dock inte. Orkar nog bara inte försöka mer med tanke på att jag har det bra iaf. :b

      • BrinksalaBr0nks skriver:

        Man undrar vem du kan syfta på? 😀
        För alla som läser <- jag är kompisen som inte ringer tillbaka och inte dyker upp.

      • Lania skriver:

        Jag har faktiskt inte varit på Gamex, har väl egentligen inte vågat ta mig dit. 😛 Men, när ni är här i början av november så kanske vi kan ses, antingen där eller på annat sätt? 🙂 Det skulle vara kul (?) att kolla in det stället också om jag vågar visa min nuna för alla andra gamers. 😉 Hursomhelst, det löser sig! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s