Till Barnens Försvar

Ju mer jag är en del av samhället så bygger sig en skrämmande syn på barn upp framför mig. Man hatar barn, och nej då menar jag inte att man enbart tycker illa om barn och helst inte vill vara nära dem. Nej, de här människorna  som jag tänker på ser helst att barnen klassas som djävulens påhitt och att världen vore en bättre plats utan dem. Detta är ju som sagt absurt.

Där jag oftast hört om detta är på twitter. Det största problemet för människor tycks vara när man åker kollektivtrafik. Människor verkar helt enkelt tycka att barnen och barnfamiljer inte borde få åka med kollektivtrafiken, utan att den enbart ska vara reserverad för vuxna. Något mer absurt än det har jag inte hört sen Hitlers tid när man såg ned på judar.

Däremot så tycker jag att människor bör få tycka illa om barn. Men ibland går det liksom lite över styr. Jag är medveten om att vissa barn kan vara väldigt stimmiga och inte sitter stilla. Men lösningar som att föräldrarna borde sätta en konsol eller en tidning i händerna på barnen fungerar inte alltid. För det första så har inte alla råd med saker för att underhålla sina barn. Allra minst idag när vi har ökande barnfattigdom och större arbetslöshet. För det andra så garanteras det inte att barnen sitter stilla för att de har något att pyssla med. Det man måste ha i åtanke är att barnen kan ha problem som man inte vet om, vilket gör att de inte klarar av att sitta still. Det man helt enkelt måste göra är att visa respekt inför barnen på samma sätt som man visar respekt för en vuxen människa som beter sig konstigt (vilket jag tycker att man bör göra).

Sedan finns det ju också de föräldrar som faktiskt låter sina barn göra vad de vill, och det är här som även jag blir irriterad. Som en vuxen människa så ska man först  och främst tala med barnens föräldrar om ett barn till exempel sparkar på ditt ryggstöd, men enligt min mening så ska föräldern själv säga till sitt barn om det gör på det sättet. Något av det värsta som finns är en förälder som inte säger till sina barn att bete sig själv när det behövs. Värre är när en förälder inte säger till sitt barn att sluta med att störa andra människor, trots att andra har uttryckt sitt missnöje. Däremot så finns det föräldrar som gör allt för att lösa problemen, vilket inte alltid är så lätt.

Så, ha det i åtanke när ni nästa gång irriterar er på barn. Det kan vara mer än bara dålig uppfostran som spelar roll. Det är helt enkelt så att barn är busiga, vilket man får acceptera precis på samma sätt som man får acceptera att grannarna i hyresrätten gör liv ifrån sig under dagtid. Utan barnen har vi ingen framtid. Utan barnen så kommer det du jobbar med att vara lönlöst. Barnen är framtiden som kommer att göra att ni har jobb, men de är också framtiden som kommer med nya idéer om att utveckla den bransch som kanske just du arbetar inom.
Nu är det ju dock så att alla inte är av samma åsikt som mig, eller har de här tankarna om barn. Det är bara det att jag tycker att just den här synen på barn är orättvis, speciellt eftersom barn ofta inte kan försvara sig på samma sätt som en vuxen.
– Dad-rage ended.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Krönika och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Till Barnens Försvar

  1. Lösningen: musik. I mina öron. Det gör en enorm skillnad. Nuförtiden är jag visserligen inte riktigt så anti-medpassagerare som jag var under och en tid efter gymnasiet (det var mer än bara småbarn jag störde mig på), men det gör ändå väldigt stor skillnad om man har eller inte har musik i öronen. Om man har det så är det enda som kommer att störa en att någon stör rent fysiskt (som, för att ta ditt exempel, om någon sparkar på ens ryggstöd). Men det händer mig väldigt sällan. Jag kan inte ens minnas när det hände senast.

    Hux flux finns det inte längre någon anledning att hata barn. Jag förstår ändå inte varför man skulle göra det. Jag är kanske inte ett stort fan av dem, men att hata är ju att ta det till en helt ologisk extrem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s