Battlefield 3

Förhoppningarna var skyhöga. Den här gången skulle Dice överträffa sig själva med superavancerat gameplay och dessutom en story  som var värd att spela igenom. Allt skulle bli perfekt.

Så här ett kvartal senare så har jag lagt ned tillräckligt mycket tid för att jag ska kunna ge ett utlåtande. Spelet har, som många har fått erfara, ett stort antal buggar. Jag som spelar på min ps3 har fått utstå fler av dessa än vad de som spelat på de andra versionerna har gjort, och tyvärr så har de påverkat min syn på spelet alldeles för mycket. Spelet fryser sig i laddningssekvenser, buggar sig och gör hela banor ospelbara, och ibland har det varit praktiskt taget omöjligt att kunna spela ihop med en annan person för att vi inte kunnat starta ett spel online. Det är mycket problem, som fortfarande inte lösts.

I ett tidigare inlägg så har jag även svurit kring spelmekaniken i kampanjläget. Stora brister finns här, både berättarmässigt och inom spelmekaniken. Stora delar av spelet verkar rent ut sagt bygga på mer tur än skicklighet. Jag förstår att man försöker efterlikna verkliga krig i så stor grad som möjligt, men i det här fallet blir det bara löjligt. Det här är inte verkligt, det är ett spel. Jag förväntar mig inte att allt skall serveras på ett silverfat. Nej, jag älskar utmaningar. Det jag dock vill ha då är en utmaning som jag kan bemästra med skicklighet, och inte ren tur.

Du dör väldigt mycket i Battlefield 3. Det kan jag leva med. Men spelet får mig aldrig riktigt intresserad av kampanjens historia en enda gång, och då bådar det inte gott. Vi har sett det förut, men i det här fallet varken känner jag med mina soldatvänner eller ens ett rus när jag springer igenom eldskurar för att rädda världen.

Spelet har dock alla förutsättningar för att lyckas förmedla en underbar spelupplevelse. Miljöerna är ofta genomtänkta och storslagna, trots att grafiken var ett litet antiklimax för ps3:an. Ljudet till vapnen är något av det bästa som finns, och spelet är till bredden fyllt av mumsiga vapen och fordon som även finns på riktigt. Det märks med andra ord att man verkligen lagt ned resurser för att få det så autentiskt som möjligt. Problemet är bara att man inte utnyttjar det till dess fulla potential.

Nej, den stora styrkan ligger istället på spelets onlinedel. Här märker man att de vet vad de gör, och även varför de fick i uppdrag att skräddarsy multiplayerdelen till nyversionen av Medal of Honor. Killarna och tjejerna på Dice vet helt enkelt hur man skapar ett balanserat slagfält där samarbete står i fokus. För det är just samarbetet som belönas i Battlefield 3. Att ensam springa omkring och skjuta headshots kommer inte att placera dig överst på listan efter rundans slut. Har du däremot hjälpt till att ta över baser, hela dina kamrater eller hjälpa med annan support, så kommer du snart märka att du belönas allt snabbare med nya uppgraderingar.

Spelläget är dock inte felfritt. Ibland kan det lätt bli kaos, och samarbetet är som bortblåst. Alla tänker på sig själva, och ingen blir belönad för det. Spelet är dock som bäst när du har någon att spela med och kan då vara förbaskat kul även om det går skit, men bara om du faktiskt lyckas att komma in i ett spel.

Det är just det som är en avvägning som man är tvungen att göra. Ifall man inte känner att man kan förlåta hur ojämn kvalitet det kan vara från dag till dag så kanske man bör lägga pengarna på antingen en annan version eller ett annat spel. Men om man sopar undan alla dessa tekniska problem så har du ett fullkomligt brilliant spel att se fram emot. Du kommer att sitta klistrad timme efter timme samtidigt som du suktar efter nya saker att låsa upp. Du kommer att skratta och skrika, men alltid titta tillbaka med kärlek. Söker du efter ett välbalanserat spel med det bästa som erbjuds inom multiplayer-fps idag så kommer du inte att bli besviken. Men som sagt, så har vi ju buggarna.

Barnvänlighet

Det tydliga språket är att detta spel är en simulation av krig. Det är väldigt realistiskt. Personligen så försöker jag spela det under kvällstid då inte barnen kan se. Enligt min åsikt så kan en alltför avslappnad syn på krig göra att verkligheten blir avdramatiserad. Jag kan redan nu märka hur mina barn relaterar till krig när de anser att det är något roligt som de skulle vilja ägna sig åt när de växer upp. I mina barns verklighet så är krig som i spel. Hoppar du undan så missar fienden. Förhoppningsvis växer de ur detta när de mognar, men personligen så är det inte den synen på världen som jag vill att mina barn ska ha.Därför skulle jag vilja säga att föräldrar kanske skall vara försiktiga med att låta sina yngre barn spela spel som detta.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Recension och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s