Jag är en tyst person

Det är första dagen i skolan. Alla är lite nervösa, lite försiktiga. Allting är så nytt och man känner i stort sett ingen alls. Så händer det. Nervositeten börjar att släppa, även för mig. Däremot så går jag inte runt och börjar prata med människor. Jag sitter fortfarande tyst för mig själv. Säger ett fåtal ord, men aldrig något avslöjande om mig själv eller ens något om mina åsikter i frågor. Jag analyserar omgivningen och försöker att skaffa mig tillräckligt med intryck för att läsa av vilka människor jag har med att göra. Jag försöker se hur jag ska bete mig kring specifika personer.

Det här är ett beteende som ofta gör att jag ändå aldrig är en del av den centrala gemenskapen, inte ens på twitter. Jag fungerar där på samma sätt. Jag observerar och försöker att inte säga någonting innan jag känner att jag är redo, och det kan vara mycket som påverkar innan jag känner mig redo.

Allt det här har sin grund i att jag alltid varit en person som alltid öppnat munnen alldeles för fort. Jag har sårat människor, blivit missförstådd, och även verkat dummare än jag är (och jag hatar att verka korkad). Därför analyserar jag alltid personen innan. Jag tar reda på fakta kring ett ämnesområde och lyssnar tålmodigt på allas ståndpunkter innan jag själv bildar mig en uppfattning. Fast ibland kan jag bara inte hålla mig. Ibland vill jag så gärna vara med i diskussionen, och då sitter jag där igen, missförstådd och hatad.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jag är en tyst person

  1. Lania skriver:

    Jag är likadan. Eller har i alla fall varit.
    Mest var jag sådan när jag var liten, var mycket blyg och ville inte ta plats. Analyserade allt och alla, något jag är glad över att ha gjort/gör fortfarande. Speciellt i samband med nya människor, precis som du säger. Jag kan känna av en stämning i ett rum, utan att ord sägs. Men visst händer det att jag tar plats även fast jag ibland känner att jag måste ursäkta min existens.

    Väldigt tråkig att du har fått så negativa reaktioner de gånger du inte analyserat först. Jag tycker att du är lätt att förstå, vi verkar vara på samma våglängd för det mesta. 🙂

    • Robert skriver:

      Jo, känner mig väldigt förstådd på twitter och av dig. Dock så är jag tyst där oxå när det kommer till många konflikter. Är ibland lite läskigt hur man förföljer människor som har ”fel” åsikter. Måste ju tänka på att jag även blottar min familj genom mitt bloggande och twittrande. En fin balansgång som jag känner att jag inte alltid lyckas med.
      Kul att veta att du är likadan. Jag antar att det finns många som mig, men kände att jag ville skriva om det eftersom det är en del i vem jag är. Vill ju försöka hålla bloggen lite personlig oxå. 🙂
      Alltid lika kul när du kommenterar, tack.

      • Lania skriver:

        Åh tack! Jag tycker att fler borde kommentera här, men jag gör det lilla jag kan i alla fall. 🙂 ❤
        Det här med åsikter, "rätt och fel" och lägerbildande som man sett flera gånger på Twitter och på bloggar är ju ganska läskigt ja. Vem vet om man själv yttrar en åsikt och så kanske man ovetandes trampar nån på tårna, utan att man för den skull var otrevlig eller ful i mun, men så kanske man blir påhoppad och så blossar en annan hätsk debatt upp.

  2. Lania skriver:

    (Och så blev det nåt fel med kommentarsfönstret så jag kunde inte längre se vad jag skrev, så jag fortsätter här…)
    Det är ju ganska läskigt när ”gamerdrevet” går igång. Så jag kan ibland känna som du, att jag inte vill hålla på och mopsa upp mig och skriva milslånga bloggar eller inlägg om ett ämne. Jag tycker förstås också saker, men ibland är det nästan bättre att bara låta saker blåsa över och fokusera på nåt roligare istället.
    T ex, det enda jag skrev om MSI-debatten (part 2) var detta, och då hade jag egentligen tänkt att skriva en sorts bloggrecension av Wild ARMs 3 men valde att sätta denna vinkel på det, med tanke på läget just då: http://level7.nu/blog#210675

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s