Spelminnet: Ett tragiskt farväl

”Spelminnet” är en bloggserie hos Spelföräldrarna där vi skriver om spelen som betytt mest och minst för oss genom åren.

Det är mitt under finanskrisen på 90-talet. Mina föräldrar har haft det bra än så länge, så bra att vi haft råd med en NES och en del spel på köpet. Nu var det andra tider, dystra tider. Min familj var en del av finanskrisens offer med en pappa som precis startat eget byggföretag och en marknad som totalt dog. Det kunde bara sluta på ett sätt: NES:en måste säljas.

Jag minns den här tiden som om det vore igår. Jag stod vid dörren när de ringde på, ett äldre par med vitt hår och rynkiga ansikten. Min första tanke, trots min ringa ålder, var vad de som var så gamla skulle med en spelkonsol till. Jag hatade de främmande människorna som just då stod i vår dörröppning och bytte ”min” älskade spelmaskin mot ett par sedlar. Inte en tanke hade jag på att det var mina föräldrar som ville sälja konsolen, utan min ilska riktades direkt mot det äldre paret som log och pratade om hur glada deras barnbarn skulle bli. De måste ha sett mig, för de log mot mig, och för mig var det ett ondskefullt leende. Jag sprang därifrån och gnällde och gosade i min mammas knä.

Detta må låta som en traumatisk händelse för en liten gosse, men små barn läker snabbare än man tror. Redan dagen efter så började jag glömma vår NES. Jag återgick snabbt till vardagen. Däremot så kan jag idag minnas de goda tiderna med vår NES. De var faktiskt så bra att jag nu har köpt mig en ny maskin samt en del klassiker till Virtual Console på vår Wii. Konsolen ligger där redo och väntar på mig att återuppleva gamla minnen som i min barndom stals från mig.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Spelminnet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Spelminnet: Ett tragiskt farväl

  1. Lania skriver:

    Usch, jag blev lite ledsen av att läsa det här. :/
    Jag hade aldrig lyxen av att äga en NES, eller SNES för den delen. Första lyckan kom med GameBoy och MegaDrive.
    I vissa fall känner jag mig fortfarande som det där barnet, när man tänker tillbaka på ett specifikt minne. Jag har inte växt ur mina känslor. Det är inte lätt att vara liten och jag är ledsen att ni blev tvungna att sälja NES:en när det begav sig, men jag är glad att du kunde gå vidare så snabbt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s