de Blob 2 färgar hela världen lilla mamma

de Blob 2 är ännu ett sådant spel som recensenterna ger hyffsade betyg, men som man ändå inte lyckas motivera mig till ett köp. Recensionerna beskriver helt enkelt inte de viktiga delarna och när man tittar på spelet så ser det innehållsfattigt ut och verkar vara ett indiespel som fått släppas på skiva. Det kunde inte vara mer osanning i de rader som jag just skrivit. de Blob 2 är allt förutom innehållsfattigt och är oerhört välgjort.

de Blob 2 är en uppföljare till det första spelet. Men oroa er inte, för även om det är en direkt uppföljare så behöver ni inte ha spelat det första spelet för att kunna ta er an tvåan i serien. Alla karaktärer och spelmoment introduceras efter hand i ett lagom tempo, allt eftersom du målar dig igenom storyn. För det är just det som spelet går ut på, att måla. Runt om i världen samlar du på dig färg för att måla gråa byggnader för att liva upp stämningen, när en mystisk deltagare vid namn papa Blanc försöker vinna ett val (vilket sker under mystiska omständigheter och valfusk). Det som jag här missade i vissa recensioner var att spelet även osade nyponros av plattformsmoment. Spelet handlar alltså inte bara om att färga byggnader, utan även om hoppande mellan hustak och även till viss del samlande.

Det som jag verkligen gillade med spelet var just den härliga stämningen. Allt eftersom att du färgar byggnaderna så ändrar sig landskapen till ett levande samhälle där musiken flödar och världen lyser av värme. Motivationen till att verkligen måla allt infinner sig hela tiden och man kan efter att man klarat banan blicka ut och se att man verkligen åstadkommit något. Musiken har alltid en glad melodi som går lätt att nynna på och ibland så infinner sig den härliga ”Nintendo-känslan” som man brukar få i spel som Super Mario och Zelda, även om jag spelar spelet till PS3an.

Något som slog mig under spelets gång var hur väl anpassat det här spelet egentligen är för barn. Det är oskyldigt på så många sätt samtidigt som det innehåller många humoristiska mellansekvenser. Bara att Blob pruttar ut färg gjorde att alla mina barn drog på mungiporna. Men trots att spelet har en del kiss och bajs-humor så finns det allvarliga moment som får en att tänka på det rättvisa samhället och hur det är att ha vänner vid sin sida.

Tyvärr så är spelet ändå ingen fullpott. Spelet lider av mindre irritationsmoment i form av få checkpoints och väldigt långa banor. Sedan så har man hela tiden en tidmätare som klockar ned, och tar tiden slut så kan man förlora stora delar av spelad tid eftersom det är så få checkpoints. Jag hade visserligen inga större problem med detta. Däremot så kan nog många andra personer tröttna på detta, inte minst ett barn. Spelet hade lätt kunnat ha en möjlighet att stänga av tidmätaren, vilket hade fått fler människor att inte lägga ned spelet så fort.

Trots allt så håller spelet hög kvalitet och är någonting som jag kan rekommendera. Det här är ett spel som man inte vill missa om man gillar feel-good-spel med glad musik och glatt färgade miljöer.

Format: Wii, DS, Xbox 360, PS3

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Recension och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s