Triss i DLC, men räcker det hela vägen?

Det här inlägget publicerade jag först på Spelografi.

Jag har en hemlighet att berätta. Igår var första gången som jag spelade de tre stora DLC-paketen till Mass Effect 2. Jag vet, jag är efter. Det är nämligen så att vi här hemma inte ens hade en tanke på att köpa DLC-paketen till en början. När spelet sedan kom till PS3 så inkasserade vi spelet för att få möjligheten att spela det på familjens favoritkonsol, och på köpet så fick vi även all DLC på samma skiva. Det enda som vi lagt ut extra på är Arrival.

Igår körde jag alltså igenom alla tre. Detta betyder inte per automatik att äventyren var korta, bara att jag satt väldigt länge och spelade. Så här i dagarna när PSN är nere så får man roa sig på annat sätt än att spela spel som Bad Company 2. Därför tänkte jag även ge mina samlade tankar om de tre stora DLC-paketen till Mass Effect 2.

Overlord

DLC-paketet handlar om ett projekt som Cerberus håller i som kallas för Overlord. Någonting går snett, och vem blir ditkallad om inte herr/fru Shepard själv för att städa upp skiten. Problemet ligger i att man förlorar kontrollen över ett datorprogram som gör allt för att döda alla på stationen. Allting är dock inte som det verkar och svåra moraliska dilemman väntar när man än en gång får se Cerberus mörka sida.

Jag kan inte säga att jag egentligen förväntade mig speciellt mycket av det här DLC-paketet. På förhand så har jag hört mycket om att det skulle vara kort och hyffsat kul. Kanske hjälpte det mig lite med att inte ha för stora förhoppningar, för i slutänden så är den här delen väl godkänd i både speltid och hållbarhet. Däremot blir det inte speciellt mycket mer än ett DLC i mängden och i efterhand så funderar jag på ifall det kanske var bra att det slutade när det gjorde. En eller två timmar mer speltid hade fått i alla fall mig att tröttna.

Lair of the Shadow Broker

Äntligen är det dags att få spela tillsammans med min gamla flört från Mass Effect 1, Liara. Tidigare möte med Liara har visat sig att hon efter Shepards ”död” tagit sig an ett yrke som information broker, ett jobb som inte alltid sätter sina anställdas hälsa i centrum. I DLC-paketet så är det dags att leta reda på den mytomspunne Shadow Broker tillsammans med Liara.

Just det här DLC-paketet var absolut steget över föregående Overlord. Kanske är det på grund av att jag än en gång får träffa Liara, vilket får mig att fundera på hur de som valt en annan kärlek reagerar. De missar det intima återseendet och de rappa kommentarerna på grund av min otrohet. Det hade varit kul om man gjort liknande äventyr med Kaiden/Ashley i huvudrollen.

Något annat som roade mig något enormt var hur äventyret slutar. Dessutom så finns det mer efter att äventyret slutat. Låt oss säga att det finns extra godis för den som vill efter att DLC-paketet är avklarat.

Arrival

Det här DLC-paketet var det som skulle ge oss svar, och kanske några fler frågor att söka svar på i Mass Effect 3. Det är den här händelsen som skall lappa ihop Mass Effect 2 med 3:an. Så här i efterhand känns det kanske inte riktigt så speciellt som man fick det att låta som, men det var bra i alla fall.

Det hela börjar med att Admiral Hacket gör ett återbesök. Den här gången behöver han en tjänst av dig då en vetenskapskvinna har blivit tillfångatagen av Batarians, en ras som verkligen hatar människor. Du ger dig av för att rädda henne och den här gången gör du det ensam genom hela DLC-paketet.

Banorna har en stor varitation av smygande (om man vill ha trophy/achievment), en utmanande session där man ska stå emot vågor av fiender (om man vill ha trophy/achievment), samt det hederliga gömma-dig-bakom-skydd-och-skjuta-fiender-systemet som finns i nästan alla banor (ingen speciell trophy/achievment här, bara när du klarat hela DLC-paketet ;P). Stor variation med en väl genomarbetad story för att vara ett DLC-paket. Allt som allt ett riktigt roligt DLC-paket som är värt varenda slant.

Slutligen så kan jag säga att det varit en underbar upplevelse. Så här i efterhand känns alla tre DLC-paketen som en del av storyn som alla tillför till helhetsupplevelsen av spelet. Jag kan helt enkelt inte se hur jag kan spela spelet utan dem igen, någonsin.

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Recension, Speltankar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.