Begagnatdjungelns förbannelse

Det här inlägget skrev jag först på Spelografi.

Något av det bästa jag vet är att gå igenom en spelbutik och bara dregla efter spel som jag inte har råd med. Tyvärr slutar det alltid med att man köper ett spel i alla fall. Men ofta så verkar det vara begagnade spel som letar sig ned i varukorgen. Spel som man annars inte tänkt köpa, men som säljer sig själva med en slogan som ”Spelhelgen är räddad”, eller ”Köp 3, betala för 2”. Helt plötsligt så är det omöjligt att stå emot och det enda man tänker på är hur billigt det egentligen är.

Tyvärr så är det ibland så att man får vad man betalar för, oftast om det är ett spel man är osäker på. Game hade till exempel en rea på spel som var väldigt förmånlig, vilket fick mig att införskaffa mig en trave spel till Wii, spel som i efterhand har förvandlat den lilla kärlek jag hade för Wii till någon form av hatkärlek som jag inte vet vad jag ska göra av. Om jag säger så här: Hur många egentliga 10-poängare utöver Nintendos egna spel finns det? Då menar jag inte att det är Nintendos fel, utan spelutvecklarnas. Däremot så har irritationen smittat av sig på varumärket Nintendo, som annars alltid står för kvalitet. Fråga mig inte varför.

Sedan har vi vad jag kallar för Maxi-boxen. På stormarknader som Maxi så kan man alltid hitta spel som går för en billig penning, men som för det mesta har kvalitet som jag gärna slänger i samma säck som jag slänger kattskiten.

Däremot så finns det guldklimpar. Även om det för det mesta är spel som jag redan vet håller bra kvalitet så är det skönt att bara kunna impulssköpa ett spel och känna längtan när man styr benen hemmåt.

Lite av allt detta är ändå ett dilemma. Jag har, och kommer garanterat att köpa skitspel i hopp om att något kommer att tilltala mig. Några få gånger så kommer jag att hitta ett spel som är suveränt kul, och som jag annars skulle missat. Men å andra sidan så börjar min spelhylla fyllas av några skitspel som jag egentligen bara lagt ut onödiga pengar på. Frågan är om det är värt det? Frågan är om jag inte bara ska nöja mig med de storspel som blir allt fler?

Annonser

Om Robert Arveteg

Har skrivit om spel i bloggosfären sedan 2009. Först genom egna småprojekt för att sedan ansluta sig till bloggsajten Spelografi. Efter det har det varit en fantastisk resa på populära sajter som svampriket.se och nu senast som redaktör på eurogamer.se . Skriver numera om exakt det han själv vill, och inget annat.
Det här inlägget postades i Speltankar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s